Flytta och städa och fixa och dona!

Idag kommer bilen som ska ta mina saker ner till Småland, rätt stressigt måste jag säga att det är. Förväntade mig inte en ankomst tidigare än imorgon förmiddag, så nu ligger jag efter. Har fått en lägenhet, så det är i alla fall fixat, inflytt 1:a juli. När dimman lagt sig får jag återuppta bloggandet. Nu finns inte tid.

Renoveringar!

För ett tag sedan hade jag besök av syster, svåger och far. Det skedde en hel del renoveringar och blev så fint så!








Och så lite efterbilder:

Helvetet

De senaste dagarna har mitt fokus varit tvådelat, dels har jag som jag tidigare berättat gjort lägenheten redo för inspektion av en potentiell ny hyresgäst som ringde mig innan helgdagarna och ville komma för att titta på stället igår tisdag, kl. 10.00, och dels har jag försökt att på ett fullgott sätt genomföra de studieuppgifter som ålagts mig och som ska redovisas och examineras idag onsdag. Uppdatering således, hur har allt gått?

Natten till måndagen sov jag bara ett par timmar, vaknade runt lunchtid och bestämde mig för att åka till en kurskamrat och hennes sambo för lite R & R, vi spelade xbox, jag bjöds på kaffe och blev allmänt uppiggad och vid gott mod. Timmars spelande har dock satt sina spår i mina tummar och händer, uppspelt och exaltrerad som jag blir när jag väl kommer in i sådant där. När jag kom hem var jag på intet sätt redo att sova, utan fortsatte min mission och rengjorde så gott jag bara kunde. Skurade fönster, mokade mina rör (nej, det är ingen eufemism för något snuskigt, det handlade om avloppet i köket) vilket var extremt smutsigt. Jag har funderat på det där med rörmokeri, det vore nog inte så tokigt ändå. Jag har liksom mage för skiten, det stör mig inte ett iota och en märklig form av tillfredsställelse infinner sig när uppgiften är fullgott utförd. Vet inte om det har någon koppling till mitt överdrivna bruk av laxermedel och mina drömmar om lavemang, men jag skulle inte tippa emot att en psykoanalytiker skulle le åt det hela.

Småtimmarna gick mot morgon och jag kände mig nöjd med resultatet, så nöjd som någon som jag nu kan bli, och satte mig för att varva ner. Tittade på ett avsnitt av Carnivàle och funderade över det här med hur i hela friden jag ska kunna säga något vettigt ur ett genusperspektiv om det hela. Jag är fullkomligt nollställd när det kommer till genusforskning, eftersom det aldrig riktigt intresserat mig. Sedan fick jag besök, det var trevligt, man pratar, glömmer för en stund hur överväldigande alla åtaganden kan te sig.
Domens timme var så över mig, klockan närmade sig tio och jag var så sjukt trött att jag fruktade att jag skulle ge ett riktigt jäkla dåligt intryck. Nå, vad händer? DEN SATANS MÄNNISKAN DYKER INTE UPP!! På tiden och dagen han själv valt. Den enda logiska förklaringen är ju att han mellan torsdagen och tisdagen även fått möjlighet att inspektera ett annat habitat och bestämt sig för att acceptera det. Men vad är det för en satans ynkrygg som inte ringer och berättar det då? Jag ska inte ens skriva alla icke-logiska förklaringar som rusat omkring i mitt huvud, de är bara för jobbiga.

Så nu har jag försummat mina studier helt i onödan, sitter här på morgonkvisten och panikar över att inte ha ett enda nedskrivet ord till min presentation. Dessutom borde jag ha botaniserat runt i SVT's öppna arkiv, något som jag tror jag måste hoppa över p.g.a. tidsbrist. Jag blir dubbelt trött, på andra människor framför allt, äckliga vedervärdiga folk som aldrig gör något annat än besviker, och på mig själv för att jag är så analt "duktig" och ska vara främlingar och annat pack till lags, anstränga mig utan att reflektera över vad som borde vara mina prioriteringar och bara strunta i eget välmående. Just nu säger jag bara som Sartre (i svensk översättning):

"Helvetet är andra människor"

När jag gett upp tanken på att han bara var sen tog jag en benso och ett glas vin, lade mig ner i soffan och tittade på Big Bang Theory och somnade. Sov i 12 timmar och vaknade med djävulskt ont i hela kroppen (särskilt händerna och tummarna), lagade chili sin carne och här sitter jag nu. Med 7½ timma kvar till lektion och INGET KAFFE! Får köpa när affären öppnar kl. 9.

Just det, lampan som jag berättade om i början av bloggen har gått sönder igen, sisådär någon vecka eller två efter att jag bytte. Som sagt, någonting är ruttet i elledningarna.

Kids

Ån-Gäst!

På tisdag förmiddag börjas det så, den första intressenten ska komma hit för att titta på lägenheten och avgöra huruvida han vill flytta in i helveteshålet. Ord kan knappt beskriva hur jobbigt detta är för mig. En av de saker som alltid, eller i alla fall sedan jag först insjuknade, har varit svårt, ångestframkallande och rent jävligt är när vilt främmande människor ska äntra min domän, tränga sig på och bara vara där.
Men nu måste jag ju göra detta, tyvärr. Och inte nog med det, jag gör bäst i att vara trevlig, tillmötesgående och i den mån det går - säljande! För om personen som kommer inte kan se förbi skadorna som inte lagats än och känner sig obekväm i lägenheten så är ju chansen mycket mindre att vederbörande vill ha den. Då måste jag göra om hela den smutsiga proceduren igen för nästa intresserade. Jag har redan börjat städa det som städas går, får försöka dölja lite och jobba på mitt allra mest övertygande tonläge när jag ska förklara hur mycket finare det kommer bli när omtapetseringarna är klara. 1½ dygn av frustration och dålig inre stämning kvar.

Tankegodis

Hittade det här utdraget ur en 100 min lång intervju-dvd med Eric M. Nilsson, Sveriges i min mening kanske mest intressante filmskapare. Han pratar bland annat om sin syn på (berättar)rösten, film och tv som informationsmedium, teman i och tankar kring några av hans filmer och relationen mellan det uttalade och den uttalande.






Snutten kan även laddas ner och hela dvd'n beställas (om den fortfarande finns, vilket jag hoppas) från Trolltrumma.

Stolpskott!