Flytta och städa och fixa och dona!

Idag kommer bilen som ska ta mina saker ner till Småland, rätt stressigt måste jag säga att det är. Förväntade mig inte en ankomst tidigare än imorgon förmiddag, så nu ligger jag efter. Har fått en lägenhet, så det är i alla fall fixat, inflytt 1:a juli. När dimman lagt sig får jag återuppta bloggandet. Nu finns inte tid.

Renoveringar!

För ett tag sedan hade jag besök av syster, svåger och far. Det skedde en hel del renoveringar och blev så fint så!








Och så lite efterbilder:

Helvetet

De senaste dagarna har mitt fokus varit tvådelat, dels har jag som jag tidigare berättat gjort lägenheten redo för inspektion av en potentiell ny hyresgäst som ringde mig innan helgdagarna och ville komma för att titta på stället igår tisdag, kl. 10.00, och dels har jag försökt att på ett fullgott sätt genomföra de studieuppgifter som ålagts mig och som ska redovisas och examineras idag onsdag. Uppdatering således, hur har allt gått?

Natten till måndagen sov jag bara ett par timmar, vaknade runt lunchtid och bestämde mig för att åka till en kurskamrat och hennes sambo för lite R & R, vi spelade xbox, jag bjöds på kaffe och blev allmänt uppiggad och vid gott mod. Timmars spelande har dock satt sina spår i mina tummar och händer, uppspelt och exaltrerad som jag blir när jag väl kommer in i sådant där. När jag kom hem var jag på intet sätt redo att sova, utan fortsatte min mission och rengjorde så gott jag bara kunde. Skurade fönster, mokade mina rör (nej, det är ingen eufemism för något snuskigt, det handlade om avloppet i köket) vilket var extremt smutsigt. Jag har funderat på det där med rörmokeri, det vore nog inte så tokigt ändå. Jag har liksom mage för skiten, det stör mig inte ett iota och en märklig form av tillfredsställelse infinner sig när uppgiften är fullgott utförd. Vet inte om det har någon koppling till mitt överdrivna bruk av laxermedel och mina drömmar om lavemang, men jag skulle inte tippa emot att en psykoanalytiker skulle le åt det hela.

Småtimmarna gick mot morgon och jag kände mig nöjd med resultatet, så nöjd som någon som jag nu kan bli, och satte mig för att varva ner. Tittade på ett avsnitt av Carnivàle och funderade över det här med hur i hela friden jag ska kunna säga något vettigt ur ett genusperspektiv om det hela. Jag är fullkomligt nollställd när det kommer till genusforskning, eftersom det aldrig riktigt intresserat mig. Sedan fick jag besök, det var trevligt, man pratar, glömmer för en stund hur överväldigande alla åtaganden kan te sig.
Domens timme var så över mig, klockan närmade sig tio och jag var så sjukt trött att jag fruktade att jag skulle ge ett riktigt jäkla dåligt intryck. Nå, vad händer? DEN SATANS MÄNNISKAN DYKER INTE UPP!! På tiden och dagen han själv valt. Den enda logiska förklaringen är ju att han mellan torsdagen och tisdagen även fått möjlighet att inspektera ett annat habitat och bestämt sig för att acceptera det. Men vad är det för en satans ynkrygg som inte ringer och berättar det då? Jag ska inte ens skriva alla icke-logiska förklaringar som rusat omkring i mitt huvud, de är bara för jobbiga.

Så nu har jag försummat mina studier helt i onödan, sitter här på morgonkvisten och panikar över att inte ha ett enda nedskrivet ord till min presentation. Dessutom borde jag ha botaniserat runt i SVT's öppna arkiv, något som jag tror jag måste hoppa över p.g.a. tidsbrist. Jag blir dubbelt trött, på andra människor framför allt, äckliga vedervärdiga folk som aldrig gör något annat än besviker, och på mig själv för att jag är så analt "duktig" och ska vara främlingar och annat pack till lags, anstränga mig utan att reflektera över vad som borde vara mina prioriteringar och bara strunta i eget välmående. Just nu säger jag bara som Sartre (i svensk översättning):

"Helvetet är andra människor"

När jag gett upp tanken på att han bara var sen tog jag en benso och ett glas vin, lade mig ner i soffan och tittade på Big Bang Theory och somnade. Sov i 12 timmar och vaknade med djävulskt ont i hela kroppen (särskilt händerna och tummarna), lagade chili sin carne och här sitter jag nu. Med 7½ timma kvar till lektion och INGET KAFFE! Får köpa när affären öppnar kl. 9.

Just det, lampan som jag berättade om i början av bloggen har gått sönder igen, sisådär någon vecka eller två efter att jag bytte. Som sagt, någonting är ruttet i elledningarna.

Kids

Ån-Gäst!

På tisdag förmiddag börjas det så, den första intressenten ska komma hit för att titta på lägenheten och avgöra huruvida han vill flytta in i helveteshålet. Ord kan knappt beskriva hur jobbigt detta är för mig. En av de saker som alltid, eller i alla fall sedan jag först insjuknade, har varit svårt, ångestframkallande och rent jävligt är när vilt främmande människor ska äntra min domän, tränga sig på och bara vara där.
Men nu måste jag ju göra detta, tyvärr. Och inte nog med det, jag gör bäst i att vara trevlig, tillmötesgående och i den mån det går - säljande! För om personen som kommer inte kan se förbi skadorna som inte lagats än och känner sig obekväm i lägenheten så är ju chansen mycket mindre att vederbörande vill ha den. Då måste jag göra om hela den smutsiga proceduren igen för nästa intresserade. Jag har redan börjat städa det som städas går, får försöka dölja lite och jobba på mitt allra mest övertygande tonläge när jag ska förklara hur mycket finare det kommer bli när omtapetseringarna är klara. 1½ dygn av frustration och dålig inre stämning kvar.

Tankegodis

Hittade det här utdraget ur en 100 min lång intervju-dvd med Eric M. Nilsson, Sveriges i min mening kanske mest intressante filmskapare. Han pratar bland annat om sin syn på (berättar)rösten, film och tv som informationsmedium, teman i och tankar kring några av hans filmer och relationen mellan det uttalade och den uttalande.






Snutten kan även laddas ner och hela dvd'n beställas (om den fortfarande finns, vilket jag hoppas) från Trolltrumma.

Stolpskott!

Hjälp! Sverige är fullt av dårar!

Det här var väldigt upplyftande att se när man helt oskyldigt botaniserade runt på tv.nu:




Jag hoppas för allt i världen att alla de som gjort dessa inslag till tv.nu's mest populära för dagen inte bänkade sig framför dem. Hoppas, hoppas, hoppas! Ibland krävs det inte mycket för att locka fram misantropen in mig, hur mycket jag än bestämt mig för att ge honom betald semester och skicka iväg den lille rackaren på tåget till de dunklare och mindre använda delarna av min tankekarta.

Di6

Så sjukt snygg och passande. Live i Bologna 1999.



Death in June ~ Smashed to bits.
En av mina personliga favoriter bland Di6-låtar.

Ensamlyxaren

För ett bra tag sedan, säkert snart ett år, såg jag av någon anledning på tv medan en dam gjorde egen tomatsås i ugnen. Blev såklart sugen på att prova, möjligheterna att experimentera var ju nästintill oändliga! Hur som helst blev det inget gjort förrän nu, ikväll, och timmarna man fick vänta var helt klart värda det. Jag kommer inte ihåg vilka ingredienser kvinnan i rutan använt, men det var säkert bara bra, för jag spankulerade omkring i affären ett bra tag och lyckades till slut bestämma mig.



Förutom det jag hade hemma köpte jag dinkelspaghetti, rågkex, parmesanost, vitlök, färsk basilika och pinjekärnor.




Det blev helt enkelt så att jag gjorde en pastasås direkt i ugnen, med följande grejer:

4 Plommontomater (delade)
1/3 Stor rödlök
20 g. Pinjekärnor (lätt behandlade med mortel)
10 g. Parmesanost
½ Kruka basilika
2 Msk. olivolja (nya fina)
1 Msk. dadelbalsamvinäger (såklart!)
Lite ruccolablad
5 St. soltorkade tomater
3 Klyftor vitlök (finhackade)
1 Msk. tomatpuré (ja ja, jag vet)
1½ Tsk. örtsalt
3 Msk. vatten



Allt detta tryckte jag ner i en urdiskad glasburk av lämpligt format varpå den täcktes med ett lock av aluminiumfolie (hittade inte det tillhörande locket) som jag gjorde några hål i.




Sedan skjuts in i ugnen på 150 grader, ju längre dess bättre skulle jag tro. Själv kunde jag hålla mig i drygt 2 timmar, och det funkade alldeles utmärkt. Efter en timma kan man ta ut, röra om och försiktigt krossa tomaterna med en gaffel. Sedan in igen!



När såsen nästan var klar kokade jag ca 100g dinkelspaghetti (blev lite över), nyttigt, supergott och med mer protein än vanlig pasta. Sedan serverade jag tillsammans med ruccola och bladspenat, fina rågkex som man doppar i såsen så det blir som nachos med salsa ungefär, lite färska basikablad och en nypa parmesan. Och ett glas vin såklart!






Det blev verkligen hur jäfvla gott som helst, och fast det tar en bra stund att tillaga så är det på intet sätt jobbigt eftersom det mesta sköter sig själv. Summa summarum, kommer helt klart att göra detta igen. Som sagt, det är ju bara att peta ner lite vad man för dagen känner för att lyxa till det med i den där burken. Blev lite över också, vilket ju alltid är roligt. Nu måste jag börja klura på nästa vardagslyxighet. Tjo!

Vackerlåten no. 1

Lunch!

Det blev jättegott!! Den ekfatslagrade fetan var verkligen prisvärd, inte så fasligt mycket dyrare än de andra tillgängliga sorterna, ca 170 kr/kg (@ICA), oljan var god och vinägern var såklart gudomlig, och balanserade sältan från osten och de soltorkade tomaterna perfekt.

Ibland blir man ju sugen

Alltså, det HÄR lät ju så jäkla smaskigt!






Restaurangen ligger i Västervik och hör på något sätt samman med Ost & Deli-butiken.. Mums! Äta där när flytten är klar, JA!

Deras Hemsida

Köpas/Göras

Så, nu har jag precis kommit hem från affären. På vägen dit bestämde jag mig för att nu får det vara nog av att gå runt och agera fattig bara för att man är det. Jag har ändå minskat så mycket på mitt kostintag att det vore rent löjligt att inte unna sig lite, lite standard. Så jag köpte lite bättre grejer nu, en flaska olivolja från Grappolini som tydligen är tappad i vacuum eller något liknande, låter ju spännande, kaffe från någon pittoresk bergssluttning i Nicaragua, ekfatslagrad feta, kryddolja med soltorkade tomater och färska champinjoner. Till det kom det vanliga, ett par kilo äpplen (gudarnas föda) och andra grönsaker och blad till en sallad. Det ska bli spännande, till salladen ska jag också inviga min dadelbalsamvinäger som jag hade tänkt ge bort som present om inte mottagaren varit så konstig.

Kvar att köpa och göra:

Jag ska inhandla vin idag, hittar säkert något fint som jag kan ha att smutta på under påsken, något kul ska man väl ha när man måste tillbringa storhelgen helt alléna i en kall och trist stad. På senare tid har jag ju fått dille på att äta laxermedel, något som kanske kan vara svårt att relatera till. Men någonstans är det ju insidan som räknas och då vill man ju inte ha tarmar som närmast liknar en gammal kompost. Nej, här ska rensas och ut. Egentligen är jag ju som en och annan vet frälst av tanken på månatliga lavemang, men någonstans får jag för mig att det ändå är för kostsamt för mig i nuläget (någon som vet vad en tarmsköljning går på?). Så, tabletter får det bli!
Sedan är det ju som sagt terapin, det är lite konstigt för nu när jag har så mycket som egentligen behövs göras och så lite kraft att faktiskt slutföra dessa uppgifter så blir det en lätt tryckt stämning. Samtidigt känns det som ett totalt slöseri med tid att sitta och låtsaskbt:a, det är liksom inte vad varken jag eller min terapeut är bra på eller vad vi SKA pyssla med. När jag flyttar i sommar har vi bestämt att jag till en början istället för att skaffa en ny kontakt därnere ska kommunicera med henne via mail och telefon. Det känns bra. Sedan får man väl se om det håller, det vet man ju aldrig.

Introducing: Theo & Molly

Här har vi alltså mina två småttingar, så oändligt söta..







Bilderna är ganska gamla, men det gör ju inget, man ser i alla fall hur mycket de gillar varandra!

Småtimmar

Så, nu har man alltså vänt dygnet helt fel igen, och får hoppas på att noradrenalinet håller sig uppe tillräckligt för att man ska ta sig igenom dagen och kunna somna imorgon (måndag) kväll. Har småsysslat lite, fixat ett nytt vardagsrumsbord, tagit en stärkande nattpromenad och vill ta ett avslappnande bad men vågar inte dra igång badkaret än på ett par timmar. Men då ska jag göra det fullt ut med tända ljus och salt och what not. Ha det mysigt och bli som den här killen:




Terapi senare i eftermiddag, sista gången innan påskhelgen. Borde ha fixat mer grejer inför flytten, men men. Får förklara att jag haft konstigheter i huvudet.

Film

Titel: Seven Footprints to Satan
Regi: Benjamin Christensen

IMDB-sax:

"A young man of society wants to make an expedition to Africa, but his fiancée asks him for help about one of her fathers guests shortly before his planed departure. Her suspects about that guest were serious, this man tries to steal one of her fathers rubin, and she and her fiance are kidnapped and brought to a house, where strange things happen. The whole thing becomes a nightmare under the direction of a mysterious Mr. Satan."


Såg just denna och tänkte skriva ett par rader. Hade ganska höga förhoppningar, Christensen brukar imponera och premissen lät spännande. Och jag blev inte besviken alls. 80 år har filmen nu på nacken, men den har åldrats bra tycker jag. Faktum är att den har många fina saker jag skulle vilja peka på. En dvärg, en gorillaman, en dogboy, en opiumrökande asiat, fagra damer och stiliga herrar med otadlig klädsel, ett mystiskt hus, (mar-)drömsk stämning, expressionistiska skuggor och en hel uppsjö av konstiga händelser som säkerligen till och med skulle få Lynch att klia sig i huvudet.


Enda negativa var väl kvalitén på dvd'n jag har, men jag är osäker på om bättre finns bevarat (kanske den klippta då, men den är 17 minuter kortare), och det faktum att textrutorna var på italienska så vissa nyanser antagligen gick mig förbi. Inga problem att hänga med dock, om man bara har ett mimimum av kunskaper i något romanskt språk. Slutet kom jätteabrupt, fråga mig inte varför, mitt i, men enligt mina beräkningar hade filmen spelat så många minuter som den skulle.

Allt som allt blir det 5 av 7 till denna lilla film, alltså en KAMEL!

Eldrock

:OTWATM: ~ In a Robe of Fire

Det går spöken i elektriciteten

När jag nu vaknade (6 timmar ändå!) och skulle gå upp så hände det igen. Man tänder sin lampa i god tro och *paff*, den sprakar till och dör. Nå, detta händer väl alla, men jag funderar på om det inte är något med mig som stör elspökena. I min nuvaranade lägenhet händer det minst en eller två gånger i månaden, till och med lågenergilampor som ska hålla tills jag dör smäller! Likadant var det i förra lägenheten och i Växjö för många år sedan. Jag måste ha retat elgudarna. Jag misstänker att jag kan lura dem om jag bor i en möblerad lägenhet och maskerar min närvaro tillräckligt, det är det enda som funkat hittills. Inte ett spår av mig, men samtidigt kommer jag ju inte trivas då, och jag har hört att man inte ska böja sig för sådana här inkräktare. Blir lite skadad av alla ultrahögteknologiska spionserier också, tanken att någon hackat sig in i mitt elnät för att övervaka mig lurar runt hörnet..

Slut på dygnsrytmikens glada dagar

Nu är ju mina dock slut, så det blir att vända och vrida på sig lite. Särskilt när det ljusnat. Men jag ska lyckas somna, så det så!