Ån-Gäst!

På tisdag förmiddag börjas det så, den första intressenten ska komma hit för att titta på lägenheten och avgöra huruvida han vill flytta in i helveteshålet. Ord kan knappt beskriva hur jobbigt detta är för mig. En av de saker som alltid, eller i alla fall sedan jag först insjuknade, har varit svårt, ångestframkallande och rent jävligt är när vilt främmande människor ska äntra min domän, tränga sig på och bara vara där.
Men nu måste jag ju göra detta, tyvärr. Och inte nog med det, jag gör bäst i att vara trevlig, tillmötesgående och i den mån det går - säljande! För om personen som kommer inte kan se förbi skadorna som inte lagats än och känner sig obekväm i lägenheten så är ju chansen mycket mindre att vederbörande vill ha den. Då måste jag göra om hela den smutsiga proceduren igen för nästa intresserade. Jag har redan börjat städa det som städas går, får försöka dölja lite och jobba på mitt allra mest övertygande tonläge när jag ska förklara hur mycket finare det kommer bli när omtapetseringarna är klara. 1½ dygn av frustration och dålig inre stämning kvar.